Så har påsklovet kommit, varit och passerat. Kvar är ca 2 månaders skola innan den blomstertid nu kommer ljuder för sista gången. Så vilka är mina intryck av 2013 såhär långt?
årets skräpFebruari inleddes med Dead space 3 (4/10) och årets näst största antiklimax. För att värma upp hade jag spelat om 1:an och 2:an, vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Där dessa spel var små skräckmästerverk så visade sig 3:an totalt ha fegat ut blivit Call of duty in space. De enda man lyckades skrämma den här gången var sin fanskara. BUUUUUU!

Och det skulle bli värre innan det blev bättre för in på scenen kommer Aliens colonial marines (-/10). Detta kan vara det sämsta spelet jag kört på denna sida av 2000-talet. Herregud, att misslyckas så totalt borde i och för sig vara en prestation. Förlegad grafik, ointressanta fiender och förutsägbara banor. Att spelet dessutom bygger på en av mina största favoritfilmer någonsin, Aliens, gjorde inte besvikelsen mindre. Detta spel borde förses med varningslapp (finnes antagligen redan i en reaback på Willys).
årets helt ok

Men när det var som värst dök det upp något som fick mig att tro på framtiden igen, med supercool pilbåge och high-tech utrustning kommer Prophet och Crysis 3 (7/10) till mitt vardagsrum i slutet av februari. I vad som kan vara det snyggaste konsolspelet som någonsin har gjorts bjuds jag med till ett postapokalyptiskt New York som naturen håller på att återerövra. Storslaget och vackert!

Mars är en månad fylld av spelsläpp och efter många års väntan släpps God of War 4 Ascension (6,5/10) och återigen blir jag lite besviken. Spel 1-3 var lysande, men Ascension led av ointressant story som tyvärr inte går att bota med kanonsnygg grafik. Jag drevs mer av pliktkänsla mot själva spelserien än ren spellust när jag klarade av det.

Och det skulle bli mer av pity-spelande när Gears of war Judgement (6,5/10) ploppade upp någon vecka efter God of war. Precis som God of war hade Gears of war en helt lysande trilogi bakom sig och skulle nu ut på äventyr nr 4. Snyggt men oengagerade är min dom.
årets överraskningar

Januari började lovande med Devil may cry (8/10) som visade sig vara ett riktigt trevligt ”hack and slash” spel med innovativa banor som får mig att undra vilka otillåtna substanser spelutvecklarna hade knaprat i sig när de gjorde spelet. Oväntat och surrealistiskt.

Under mars månad kom årets första, riktigt positiva överraskning, Tombraider (9/10) ned i brevlådan. Jag har alltid gillat Tombraiderspelen, men efter att ps3 lanserade Uncharted serien (vilken tog Tombraider konceptet till en ny nivå) var jag i ärlighetens namn inte riktigt säker på att Lara Croft skulle klara av att komma tillbaka en gång till. Men det gjorde hon med bravur, och jag satt som klistrad i några dagar. Fantastiskt äventyrsspel!

Med tanke på de, milt uttryck, ljumma uppföljarna som släpps under våren var mina förväntningar på Bioshock Infinitive (10/10) rätt låga, men oj så fel jag hade. Detta var det bästa spelet på år och dar! Fantastisk historia, som i sin komplexitet och utförande slår de flesta böcker och filmer med hästlängder. Detta är stor konst och om du fortfarande tror att dataspel är synonymt med wii sports, singstar eller candy crush saga har du i Bioshock infinite ett spel som bokstavligt och bildligt öppnar dörrarna till inte bara ett, utan ett flertal nya universum. Tv-spelens motsvarighet till inception.

Kommentarer inaktiverade.