Arkiv för september, 2013

För drygt ett år sedan skrev jag om det då nya rymdprojektet Mars One som har som mål att skicka människor med enkelbiljett till Mars runt 2020. Så vad har hänt sedan dess? Är vi närmre eller längre ifrån att homo sapiens traskar på den röda planeten?
mars one

Tja, det beror lite hur man ser på saken. Mängden frivilliga som anmält sig till Mars One projektet är idag över 200 000 så tokstollar/visionärer som är villiga att åka och dö på Mars råder det inte någon brist på.

Men, det har samtidigt uppkommit lite nya problem. Curiosity, robotbilen som rullar runt på Mars, lät sina instrument som mäter radioaktivitet vara påslagna under den 8 månader långa resan från jorden och resultatet av datan som skaffades då är inte direkt upplyftande. Rymden är fylld med radioaktivitet (som vi här på jorden är skyddade ifrån av vår planets kraftiga magnetfält). Så under en längre resa i rymden är alltså chansen stor för strålningsskador (vilket i sin tur kan leda till cancer och så vidare, något som du definitivt inte vill få på Mars, miljontals mil från närmsta sjukhus).
farlig strålning

Låt oss säga att Mars One lyckas ta sig runt radioaktivitetsproblemet och landsätter människor på Mars 2020, vilka problem möts kolonisatörerna av då?
Enligt den brittiska tidningen The Guardian är risken stor för att de förr eller senare blir psykiskt sjuka. Anledningen till detta är följande:
1. De kommer att leva i total social isolation.
2. De kommer att ha TV-kameror som följer deras liv 24-timmar om dygnet (Mars One är tänkt att vara reality-TV, det är så projektet skall finansieras).
3. De kommer förr eller senare (troligtvis redan efter någon dag bli medvetna om att de aldrig kommer återse jorden, de är fast på en ogästvänlig planet fram tills dagen då de dör.
4. De kommer att leva på ett ytterst begränsat område.
5. Det kommer att blir svårt att kommunicera med jorden. Det tar flera minuter  (mellan 4 – 21 minuter beroende på planeternas banor) för radiosignaler att färdas genom rymden så något riktigt samtal med jorden är bara att glömma.
galen astronautgetdsgn banner

Annonser

Lördagsgodis, detta så starkt inrutade fenomen i det svenska samhället, uppfanns faktiskt som en följd av högst oetiska försök på utvecklingsstörda. Vipeholmsexperimenten (1945-1955) hade som mål att undersöka hur andelen hål i tänderna påverkades av att äta olika mängder, samt olika sorters godis.

lördagsgodis

Vid tiden för försöket så var den svenska tandhälsan i mycket dåligt skick, man kan tänka sig att många vuxna gick omkring och såg ut som nedbrunna staket i munnen. Att något behövdes göras för att komma till bukt med alla ruttnande munnar var alltså tydligt.
Så vilka ingredienser krävs för ett sådant försök?

1. Godis av olika sorter.
2. En försöksgrupp som var lätt att kontrollera så att de inte avvek från godisdieten eller borstade tänderna. (Därav valet av institutionaliserade utvecklingsstörda.)

tandläkare

Genom försöken kom man bland annat fram till att kladdigt godis som kola var mer skadligt för tänderna än till exempel choklad. Det var även mer skadligt att småäta godis än att äta mer och sällan, därav lördagsgodisrekommendationen.

Idag har Vipeholmsexperimenten fått framstå som ett paradexempel på oetisk forskning, för vad bidrog egentligen variabeln ”utvecklingsstörd” till själva resultatet? Att studien framkom utan att försökspersonerna eller deras föräldrar givit samtycke gjorde nog inte saken bättre.
Lets face it, man använde sig av försökspersoner som var mentalt efterblivna för att det gjorde det lättare att kontrollera godisintaget. Och att det dessutom skedde efter att det andra världskriget hade tagit slut (och man kände till de experiment som som hade utförts i koncentrationslägren på människor som inte hade kunnat säga nej) gör inte att studien framkommer i bättre dager.

Men vi fick åtminstone lördagsgodis.

getdsgn banner

nörd

Ett av den svenska historiens absolut största antiklimax (när absurt höga förväntningar faller platt) måste onekligen vara skeppet Vasa.

Regalskeppet Vasa tog 2 år att bygga och var tänkt att bli den svenska 1600-talsflottans stolthet, namngiven efter Vasaättens släktvapen. Skeppet skulle även fungera som flytande bevis på Gustav II Adolfs förträfflighet som krigarkung (”Titta vilket mäktigt skepp som kommer där, deras kung måste ju vara hur bra som helst. Bäst att vi ger oss utan strid, nu, omedelbums.” Typ.)
Vasa var även betydligt större än sina föregångare och rikt utsmyckad för att ytterligare visa vilken maktsymbol hon var. (Enligt vissa så pass utsmyckad att tyngden av utsmyckningen faktiskt påverkade skeppets stabilitet). Tydligen hade minst 6 stycken mästersnidare arbetat i 2 år för att färdigställa skeppets dekorationer som bland annat hämtat från bibeln. Kostnaderna för byggandet av Vasa var så stora att det grävde stora hål i svenska statens finanser.

….Och så sjönk hon efter 20 minuters seglats!

epic fail vasa

getdsgn banner

Sovjet på månen!

Publicerat: 5 september, 2013 i Historia, Vetenskap
Etiketter:, , ,

För de flesta är färderna till månen starkt förknippade med USA, det var ju under apolloprogrammet som 12 astronauter traskade på månen mellan 1969-1972. Ofta bortglömd är det Sovjetunionens främsta bidraget till månens utforskning, den fjärrstyrda månbilen Lunokhod!

Lunokhod

Mot slutet av 1960-talet stod det klart att Sovjet hade förlorat rymdkapplöpningen mot U.S.A, landet hade helt enkelt satsat på fel system för att ta sig till månen (bland annat en ny urstark raket som exploderade på rampen och skapade en gigantiskt explosion). Så i väntan på att stabil teknik för att skicka människor till månen skulle utvecklas använde sig sovjeterna av samma metod som Nasa idag använder sig på mars, man skickade en fjärrstyrd robot.

Den 10 november 1970 skickades Lunokhod 1 till månen och landade på sin destination 7 dagar senare. Bilen manövrerades via fjärrkontroll från jorden (vilket får se som enorm teknisk bedrift på den tiden). För att se var man körde var Lunokhod kameror som skickade stillbilder av terrängen var 10:e sekund. Under 322 dagar körde Lunokhod 1 10,5 km och sände tillbaka 20 000 bilder.

Den 12 januari 1973 skickades Lunokhod 2 upp till månen, under 4 månader rullade hon 4,2 mil och sände tillbaka 125 000 bilder.

Lunokhod på månen

Det fanns även planer för att skicka upp Lunokhod 3, men det ryska rymdprogrammet drabbades av ekonomiska bakslag vilket gjorde att denna färd ställdes in. 18 år senare kallades dock teamet bakom Lunokhod in igen för att vi fjärrkontroll styra bulldozrar som röjde upp efter den katastrofala kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

getdsgn banner

Dödsböcker!

Publicerat: 3 september, 2013 i Historia
Etiketter:, ,

Memento Moriböcker, eller dödsböcker uppstod mot slutet av den Viktorianska eran (1837-1901) i Storbritannien. Kameran, som uppfunnits ca 50 år tidigare hade gjort det möjligt att föreviga de nära och kära, såväl i livet som i döden.
dödsbok

Fotografering på den här tiden var dyrt och krävde utrusning som inte var man (eller kvinna) hade hemma, alltså skedde inte fotografering speciellt ofta. Så när en hustru, man, son eller dotter avled ringde man helt enkelt till fotografen som kom och riggade liket så att det skulle se levande ut och tog en bild. För oss moderna människor, och speciellt för de som har förlorat en familjemedlem är tanken på att ta en bild av den avlidne inte bara otänkbart, det är rent av frånstötande. För människorna i slutat av 1800-talet var det däremot ett sätt att komma ihåg den döde.
dödsbok 2

Under slutat av 1800-talet var barnadödligheten extremt mycket högre än vad den är i dag, så att ett barn avled var inte speciellt ovanligt. Ett fotografi av den döde bäbisen kunde i dessa fall vara det enda minne släktingar och föräldrar hade av den döde.

När kameratekniken utvecklades och blev billigare, ”dog” dödsböckerna ut. Varför ha en bild av den döde om man hade en massa bilder av personen i livet?

getdsgn banner