Jag skulle uppdatera denna blogg varannan dag under sommarlovet var tänkt, men med sommarlovet kommer också känslan av att få vara fri från krav. Så man kan säga att jag ljög. Och jag som alltid har trott att jag inte kunde ljuga! Fast i och med detta inlägg så uppdaterar jag ju bloggen så nu ljög jag visst igen.
Hoppsan.
..väntar tills imorgon för då har nämligen The Dark Knight Rises premiär. I 4 år har jag väntat på uppföljaren till en av de mest fantastiska superhjältefilmer som någonsin gjorts, The Dark Knight som kom 2008. För er som ännu inte har tagit del av The Dark Knight Trilogy så kan jag säga att ni har något att se fram emot.
Lite intressant kuriosa är att vi i Sverige valde att kalla Batman för Läderlappen ända fram till 1992. Hur tänkte sig översättarna där egentligen? Vad är egentligen en läderlapp? Det är varken tufft eller logiskt. Men så här i efterhand ändå rätt kul och ganska så gay.
Jag flyttade hit hösten 1995, utbudet av studentbostäder var inte direkt jättestort vilket ledde till en hel del flyttande tills jag slog mig ned på Vaksalagatan 2003.
Drottninggatan, här bodde jag min första termin mitt emot Stockholms nation, mycket trevlig lägenhet. Blev dock tvungen att flytta när mina rumskamrater festade lite väl hårt. Run to the hills med Iron maiden på högsta volym var inte så poppis mitt i natten under en vanlig arbetsvecka. Lite intressant kuriosa, i filmen The girl with the dragon tatto är Daniel Craig inne i samma trapp som jag bodde, tror även man kan skymta min gamla dörr.
Våren 1996 bodde jag på Svartmangatan, alldeles mellan V-dala och Kalmar nation. Mitt starkaste minne därifrån var att de gjorde en stamrenovering och vi blev tvungna att använda toaletten i källaren. Längst bort i källaren. Vi bodde högst upp.
Efter att andrahandskontraktet gått ut, hösten 96 flyttade jag för första gången in i en studentkorridor (i andrahand igen). Dusch delades det på och rummen var inte speciell fräscha. Inte många fina minnen härifrån faktiskt. Efter 1 år, var jag tvungen att flytta igen.
Kungsgatan tillsammans med två udda typer från Västerås, hösten 97. Anledningen till att vi fick lägenheten är lite intressant, det hade nämligen bott en snubbe där som hade droger som yrke, nu skulle han få skyddad identitet och de behövde några som vaktade lägenheten ett tag. En del skumma typer kom förbi i början och undrade om Jonny var hemma (eller vad han nu hette). Kan för övrigt nämna att en av killarna jag bodde med hade en väldigt aktiv del i Göteborgskravallerna som skedde några år senare. Typ mest aktiv av dem alla.
Hösten 98 och mitt första förstahandskontrat, Sernanders väg i flogsta. Här bodde jag under 3 år och mina starkaste minnen är de otaliga utbytesstudenterna från andra länder jag träffade där. Minns speciellt en kille från Tyskland, Goetz, som blev lite udda när han drack öl. Han gick nämligen omkring och sa ”I’m so sorry we started the war”.
Djäknegatan 2002, har börjat jobba på Brantan och vill inte längre bo i studentlägenhet så jag fick hyra en liten lägenhet i andra hand av en polare. Starkaste minnen därifrån var sovrumstapeten som var i hisklig terrakottafärg. Det gick liksom inte att sätta upp nått på väggen, tapeten slukade allt.
Vaksalagatan 2003-? . Nuvarande bostad, nära till jobbet och nära till centrum!
Jag har rätt många gånger fått höra att jag bara stirrar ned på mina fötter när jag är ute bland människor, och det stämmer nog. Men idag lämnade jag lägenheten med syftet att hålla huvudet högt.
Först och främst så kanske jag ska understryka att jag trivs med mitt jobb som lärare, men varje sommarlov när dessa papper dyker upp i posten kommer även jobbångesten krypande. Om man analyserar det lite så handlar det nog inte främst om ångest för att jobba utan snarare är dessa papper en påminnelse om att sommaren håller på att ta slut. Den har ju inte ens börjat för böveln! Jag är så blek att min morsa föreslog att jag skulle cykla med bar överkropp i Västerås.
A jo tjena.
Redan den gamle matematikern Pythagoras, ni vet, han med satsen (all eventuell humor är oavsiktlig) kallade tretalet för fullkomligt.
Det finns talesätt som ”alla goda ting är tre” och i sagorna är det ofta tre söner eller döttrar som ska utföra stordåd (och alltid den yngsta som lyckas).
Kristendomen har de tre vise männen och fadern, sonen och den heliga anden.
De gamla babylonierna dyrkade de tre gudarna Ea, Anu och Enil.
Sist men inte minst har den, sista och tredje delen av Batman filmerna premiär den 24 denna månad.
Så här fantastiskt förutsägbart ser det ut när 3 medlemmar ur familjen Lejdhamre köper glass!
Ett av det första inläggen jag postade på den här bloggen handlade just om antiklimax ,ni vet, när höga förväntningar (om till exempelvis något kul) möts med en verklighet som är allt annat än just kul. Det är i själva mötet som antiklimaxen uppstår.
Ett av mina tidigaste antiklimaxminnen handlar om fornborgar, forntida befästningar från 8-1000 talet som byggdes för att försvara sig mot ondsinta grannar. Jag minns speciellt en gång i början av 80-talet då min lärarinna stolt deklarerade att vi minsann skulle åka och titta på en fornborg utanför Västerås. Ni kan ju ana vilka inre scener som målades upp i den 7-åriga Staffans fantasi om vad jag skulle se i skogen.
Hur en borg såg ut hade man ju klart för sig, de hade Disneys Robin Hood visat varje julafton så i min värld var jag således på väg att uppleva ett episkt äventyr alldeles utanför Västerås.
En kort bussresa senare är vi framme vid målet, fornborgen och mina förväntningar är nu så höga att jag håller på att explodera. ”Den ligger inne i skogen” säger min lärarinna och jag springer iväg. Efter ett tag inser jag att det är någonting som är fel, borde jag inte kunna se borgen? Var är tornen? Var är vallgraven?
”Här har vi alltså fornborgen” säger min lärarinna och jag blickar ut över en grushög som ligger i skogen. Det var så långt ifrån Disneys Robin Hood man kan komma och i mitt sinne tänkte jag nog inte Wtf ,för de utrycket hade jag inte lärt mig ännu, men det var nog något liknande. Jag borde egentligen ringa nu, som vuxen 37-åring till min lågstadielärare Gerd, enbart för att säga, ”Hej Gerd, jag var din elev i början av 80-talet, jag heter Staffan och du kommer nog ihåg mig för jag var trilling. Du vet den där turen till fornborgen: WTF!”
Fornborg utanför Köping, även en bild av antiklimax.
En tripp till Västerås är mer eller mindre obligatorisk under sommaren. Då staden inte erbjuder så värst mycket action och morsan har en 24 tums burk tv (herregud) så är ett alternativ till förströelse att cykla runt och vara nostalgisk.
Min gamla högstadieskola, S:t Ilian. Rött tegel, precis som Brantan. Det var nästan så att tonerna av ”Welcome to the djungle” med Guns n Roses började spelas när jag rullade in på skolgården.
Vattentornet. Det är något speciellt med vattentorn, ett drömprojekt är faktiskt att åka runt i Sverige med syfte att fota de 100 häftigaste.
Varuhuset Sigma, en av Västerås alla mer eller mindre döende gallerior. Kallades i folkmun för Smegma. (Det kan hända att folkmun i det här sammanhanget begränsar sig till min egen umgängeskrets. Det kan även vara så att det var jag som myntade uttrycket.)
Just vid denna plats av Svartån skedde det en hel del badande sommaren 94, den där tokvarma sommaren då Sverige för en gångs skull inte var sämst när det gällde och knep VM-brons i fotboll.
Mitt absoluta favorit-foto ställe i Västerås, betong mot vatten.
Västerås domkyrka, fantastisk utsikt från tornet om man lyckas ta sig upp, dvs.
Fettokissen ute i naturen. Friheten med att vara ute firar fettokissen med att sitta på samma ställe i 30 min.
Jag skulle kunna skriva ett långt och bittert inlägg om teknikbristen och oviljan till att lära sig samt föra in ny teknik inom skolan. Jag skulle kunna, men gör det inte. Istället skriver jag ett kort och bittert inlägg.
Den digitala revolutionen är inte här, den skedde för 15 år sedan. Det är alltså inte ny teknik vi snackar om, men tydligen har man som lärare hittills kunnat välja om man vill lära sig den ”nya” tekniken eller inte. Absurt. Om jag vill bli lastbilschffis får jag fixa lastbilskörkort. End of discussion.
Om du, lärare, känner att det kanske vore bra om du visste lite mer om det digitala samhället som vi lever i och som du enligt läroplanen skall inkorporera i dina elevers undervisning kan jag varmt rekommendera den utmärka boken Hur funkar det från Kjell och Company. Lättläst och övergripande och långt mer konstruktivt än timtals av diskussioner om huruvida man skall samla in elevernas mobiltelefoner innan lektioner eller ej.
Häromdan slog det mig att jag inte har bloggat om Arnold ännu, vilket fås ses som ett litet misstag. Således dags att göra bot nu.
Arnold Schwarzenegger hade sin storhetstid i Hollywood under 80 – 90 talet, där han ofta fick spela i så kallade one-man-army filmer. (OMA var en genre som gick ut på att en, oftast rejält muskulös man, tog sig an en hel armada av skurkar.) Andra stora skådisar inom samma genre var Sylvester Stallone och Jean Claude Van Damme, men det fanns en stor skillnad mellan 80-talets one-man-army skådisar, för när Stallone och Van Damme ofta levererade riktiga skitfilmer så höll sig Arnie nästan alltid på en förvånansvärt hög nivå (för att vara hjärndöd action dvs). Att ha med Arnold i en actionfilm var som att få den kvalitetscertifierad.
Denna sommar har jag återupptäckt de fantastiska Terminator filmerna med Arnie som mördarroboten T-804. The Terminator från 1984 blev Schwarzeneggers stora genombrott, James Cameron (Aliens, Titanic och Avatar) stod för regin. Det visade sig nämligen att Arnolds lite stela och kanske inte helt talangfulla skådespeleri gjorde honom som klippt och skuren att spela en tysk-brytande mördarrobot från framtiden. Historien då? Terminatorn har kommit tillbaka till 1984 för att döda Sarah Connor så att hon inte kan föda sin son, John, som i framtiden blir rebellernas ledare i kampen mot maskinerna som fått medvetande och tagit över jorden.
1991 var de dags för film nummer 2, Terminator Judgement day. Återigen stod Cameron för regin men denna gång är Arnold en god robot som skickats för att skydda den nu tonårige John Connor från att bli mördad av en ny och mer avancerad Terminator. När denna film kom var det bland det häftigaste som hade visats på bio i actionväg. Specialeffekterna var ljusår före många andra filmer och de står sig förvånansvärt väl än idag.
2003 kom slutligen Terminater 3, Rise of the machines. Cameron hade hoppat av projektet vilket antagligen gjorde att denna film inte riktigt når upp till samma nivå som sina föregångare. Historien då? Jo, en Terminator har skickats från framtiden för att döda den nu vuxne John Connor. Som tur är har han skydd av en annan Terminator, nämligen Arnold (nu med gubbig hängröv och rynkor, jag visste inte att robotar kunde åldras vilket är filmens minus). Det som räddar Terminator 3 är slutet som är bland det mörkaste och mest domedagsaktiga jag någonsin sett på film.
2009 beslöt man sig för att väcka liv i Terminator filmerna med första delen av en ny trilogi ,Terminator Salvation. Christian Bale spelar den nu vuxne John Connor och vi får följa hans kamp mot maskinerna i framtiden. Även i denna rulle dyker Schwarzeneggers karaktär upp som datoranimerad robot modellerad efter hur Arnold såg ut i första filmen från 1984. Salvation var en betydligt bättre film än sitt rykte, men svikande tittarsiffror fick filmbolaget att lägga framtida uppföljare på is.
Jag blir ytterst förvånad över hur vissa personer orkar bli upprörda över kommentaren ”din mamma”. Herregud, varför lägga krut på att försvara något som antagligen inte har någonsomhelst verklighetsanknytning? Eller har det verklighetsanknytning och det är därför den stora ilskan (och den låga intelligensen, dessa två är nämligen bästisar) uppenbarar sig?
Här följer lite anger management träning.
Din mammas skäggväxt är mycket mindre än förut!
Din mamma solar toppless.
Darth, I am your mother!
Det fanns en tid då jag var bra på världens minst hårda sport, minigolf. Den tiden var 1981…
Balder, fortfarande bäst. Helt fantastiskt faktiskt.
Atmosfear.
Lakritspuck, bäst i test sedan 1983!
Enastående vy från Pariserhjulet.
Lisebergsbanan.
Hang-hai. Värdig arvtagare till Rainbow som råkade krascha för några år sedan.
Kanonen, från 0-whiplash på 2 sekunder.
Spana in Depeche Modes video in your room så fattar ni.
Ingen sommar är komplett utan en tur till Göteborg. 100 turer med Balder och åtminstone 1 besök på filmstaden Bergakungen skall hinnas med, men först lite Göteborgsfakta.
Vid årsskiftet 1999/2000 restes det i London ett jättelikt Pariserhjul som fick namnet London Eye. Med en högsta höjd på hela 135 meter blev hjulet det fjärde största i världen. Om ni har haft turen att se The eye med egna ögon så vet ni att det är en imponerande skapelse.
Göteborg ville inte vara sämre så 2009 uppfördes ett 60 meter högt pariserhjul som fått smeknamnet Big Glenn, mindre officiellt kallas det dock för Brunögat.
Lysande.
Så har juni lidit mot sitt slut och det är dags att byta blad i almanackan. (Vilket blir extra roligt när man har Marvels retro kalender)
Vad har då hänt i juni? En hel del spelande av Red dead redemption har avklarats, men efter lite mer än 42 timmars effektivt spelande kan jag nu stolt säga att jag har klarat av 100% av spelet! 42 timmar kanske inte låter som så mycket men med en normal speldag på ca 5 timmar är det ändå 8,5 dagars spelande. Hursomhelst var det väl investerad tid, den enda nackdelen jag kan komma på är en visst mått av tomhet nu.
Apropå tomhet så är EM slut och Italien förlorade. In your face Robertio baggio. Att Sverige sög som vanligt borde ha varit väntat, men inför varje stort mästerskap så glömmer man bort hur dåliga vi egentligen är. Förutom Zlatan då.
Så vad händer i framtiden då? Jag har börjat spela gitarr igen för första gången på säkert 4 år. Det var faktiskt så min lärarkarriär startade, som gitarrlärare på ABF när jag var 17 år. Sedan är det nog dags att få arslet ur lägenheten och komma bort från Uppsala ett tag.
StaffanL 