Kemiska stridsmedel

Det har skrivits och talats en hel del de senaste dagarna om kemiska stridsmedel då den civiliserade delen av omvärlden misstänker att den syriska regimen har använt dessa, förbjudna vapnen, mot sin egen befolkning. Men vilken är de kemiska stridsmedlens historia?

Det kanske är läge att börja med att påpeka skillnaden mellan biologiska stridsmedel (som funnits i flera 1000 år) och kemiska som är en, i sammanhanget betydligt nyare uppfinning. Biologiska stridsmedel innehåller levande organismer, en klassiker i sammanhanget var att med katapult skjuta in pestsmittade lik i en stad som stod under belägring. Kemiska stridsmedel baseras däremot på kemikaliers giftighet.

Giftgas i strid användes för första gången den 22 april 1915 av den tyska armén i striderna mot Frankrike. Klorgasen (som användes vid anfallet) skapade irritation, förlamade andningsorganen och soldater som hade blivit utsatta för gasen blev tillfälligt blinda. Dock gick det relativt lätt att skydda sig mot klorgasattackerna vilket ledde till utvecklingen av senapsgasen som användes i strid för första gången i september 1917. Till skillnad från klorgasen tog sig senapsgasen i via huden, så all hud som exponerades för gasen blev mer eller mindre skadad.

Själva gasattackerna skedde på ett rätt primitivt sätt, gastuber ställdes ut och om vindriktningen var den rätta släppte man ut gasen. Det hände dock att vinden under ett anfall ändrade riktning så att gasen drevs tillbaka.

Under andra världskriget förekom det däremot inga gasstrider. Hitler vågade inte använda gas med tanke på vilka följder det skulle få i form av hämndaktioner från de allierade. Och det är kanske detta som är mest intressant, inte ens Hitler, mannen som har fått personifiera ondska använde sig av stridsgas.

Under det kalla kriget byggde såväl västblocket som östblocket upp en ansenlig arsenal av stridsgaser men dessa kom aldrig att tas i bruk. Däremot använde Saddam Hussein sig av sarin när han gasade kurder 1988.

Att använda sig av gas i krig har efter första världskriget nästan varit tabu, kanske främst för att det är svårt att skydda sig mot gasen (speciellt för civilbefolkningen) och 1993 undertecknade den civiliserade världen ett avtal som förbjöd användandet av kemiska stridsmedel i krig. Något som nu den syriska diktaturen fullständigt verkar skita i.

Kom ihåg Al-assad, inte ens Hitler använde sig av kemiska stridsmedel.

Naziträd!

Under de senaste 20 åren har man på flera platser i östra Tyskland upptäck träd planterade i hakkors formationer.
Träden upptäcktes av en slump 1992 av en anställd på ett skogsbolag som granskade flygfotografier på jakt efter bevattningsledningar. Det lustiga med dessa träd var att de var lövträd omgivna av barrträd vilket under hösten framkallade en eldgul svastika som under andra delar av åker inte kunde ses.

Undersökningar av träden i fråga visade att de planterades någon gång i början av 1930-talet, då Hitler var på sin väg till makten i Tyskland. Trots att träden i fråga höggs ned så finner man fortfarande skogshakkors i Tyskland. Det smått genialiska med att plantera lövträd i en barrskog är att de endast blir synliga under en kort del av året. Världens mest omskriva krig och diktatur fortsätter med andra ord, 68 år efter att andra världskriget tog slut att påverka sin omgivning…

Nu tar bloggen semester i några dagar, besök gärna min andra blogg getdsgn under tiden…

Hitlers Mustasch, eller konsten att för evigt sabba ett mode.

Det vi idag kallar för Hitlermustasch kallades innan för tandborstmustasch och var mellankrigstidens (1918-1939) protest mot den tyske kejsaren Wilhelm II:s yviga mustascher.
Efter att Tyskarna hade förlorat första världskriget var många i landet ledsna, arga och besvikna. Flertalet tyskar kände sig förrådda, de hade kämpat som alla andra länder men fick ensamma ta på sig skulden för kriget. Stor besvikelse kan leda till stor frustration som i sin tur leder till en jakt på syndabockar. En del beskyllde judarna (rätt många faktiskt) och en del beskyllde de styrande och med kejsar Wilhelm II i spetsen. (Många beskyllde båda, exempelvis Hitler.)

Så hur protesterar man emot kejsaren? Ett sätt var att inte längre följa sättet han trimmade sin håriga överläpp. Innan kriget hade kejsarens mustasch varit väldigt populär men i sann punk-anda valde många nu att ta det radikala steget att helt enkelt raka av sig den karaktäristiska, välvaxade uppåtböjningen.

Efter andra världskrigets slut (1945) tappade tandborstmustaschen helt sin popularitet och idag ses den inte ens längre som ett alternativ när det gäller val av ansiktsbehåring. (I alla fall bland den psykiskt friska delen av befolkningen.)

Nu var det inte bara hårmodet som Hitler och nazisterna lyckades sabba för all framtid utan även svastikan (eller hakkorset) som sedan urminnes tider varit en symbol för lycka. Väldigt få personer förknippar idag hakkorset med lycka (som Coca-cola gjorde i början av 1900-talet).