Konstpaus

Apropå att jag skall flyga till Prag imorgon…

Filmtipset!

Den film jag har sett flest gånger i mitt liv är vare sig en Star Wars-, James Bond- eller en Sagan om ringenfilm. Den jag har sett över 100 gånger är Journey to the edge of the universe som kom 2008.  

Jag försöker förstå vad det är med denna film som har gjort att jag sett den så sinnesjukt många gånger. Jag tror att det beror på att den förklarar hur obetydliga vi är i universum samtidigt som den visar hur unika vi är. Att den dessutom är filosofisk och nästan lite drömmande parallellt med att den är vetenskaplig gör den ännu bättre. Jag tror även jag använder filmen som flykt, alla vardagliga problem blir tämligen triviala när man befinner sig i rymdens magnifika rum.

Om du vill få en snabbkurs om våra närmaste planeter och hur universum är uppbyggt är denna dunderrulle en varm rekommendation!

Att träna för att gå ned i vikt…

…är en rätt värdelös metod! Ändå har träning blivit synonymt med en smal kropp. Rätt ologiskt om man räknar på det (vilket vi ska göra nu).

Grundregeln för att gå ned i vikt är att göra av med mer kalorier än vad du stoppar i dig. Om du vanligtvis förbränner 2000 kcal per dag bör du således ligga på 1500 kcal för att vågen skall visa på minus. En löpningstur på 30 minuter förbränner ca 370 kalorier. En portion pasta bolognese innehåller ca 500 kalorier. 30 minuters självplågeri förbränner alltså inte ens en måltid. Och hur många som har tid/lust att springa en halvtimme varje dag?

Träna för att må bra? Inte så dum idé! Träna för att gå ned i vikt? Njae…

Hur göra för att gå ned i vikt?
1) Räkna ut hur mycket kalorier du behöver under en dag. (Finns en massa hjälpmedel för det på nätet.)
2) Ät mindre än ditt dagliga Kcalintag.
Svårare än så behöver det inte vara.

Med det menar jag inte att träning är dåligt, utan bara att om målet är att gå ned i vikt så sliter du i onödan om du inte gjort din kalorimatte!

Folköl!

Folle, fegisar, bonnöl, staketpiss eller nödraketer. Det sägs att kärt (?) barn har många namn men vilken är follens historia och hur kommer det sig att vi kan köpa två sorters folköl i butikerna?

Folkölets historia börjar när mellanölets saga tog slut. Under åren 1965 – 1977 såldes det mellanöl med en volymprocent på 3,5 – 4,5 på vanliga livsmedelsaffärer. Denna lättillgänglighet medförde naturligtvis att det var betydligt bekvämare för ungdomar att förvärva sig en fylla. Med hänvisning till det ökade ungdomsfylleriet förbjöds således mellisarna 1977. För att fylla hålet efter den förlorade mellanölen infördes en ny sorts öl med en procentsats på högst 3,5 som salufördes mellan 1977 – 1997. Namnet ”folköl” fick den nya ölsorten av dåvarande finansminister Gunnar Sträng.

Mellanölsburk från 1970-talet.

I och med Sveriges EU inträde på 1990-talet förändrades alkoholskatten vilket gjorde att folkölet nu delades upp i två olika alkoholstyrkor 3,5 och 2,8. Det svagare alternativet (2,8% eller fegisar) är helt befriat från alkoholskatt medan den starkare varianten (3,5% eller starkfolköl) har en skatt på cirka 6 kr/liter öl. Personligen har jag haft blandade känslor inför folkölen och under många år vägrade jag att köpa den. Vis av ålder (eller kanske bara av slöhet för att gå på systemet) har jag dock hamnat i en folkpissrevival!

Trefemmor eller starkfolköl.

Och med detta går bloggen in på semeterläge, vilket betyder att den uppdateras när jag inte är bortrest eller på andra sätt är upptagen av semesteraktiviteter.

Så ljust är det på Pluto!

Ur ett rymdperspektiv ser sommaren ut att bli riktigt spännande! I juli anländer (för första gången) en rymdsond till dvärgplaneten Pluto. De bästa bilderna vi har fått tidigare har varit så extremt pixliga att det inte ens har gått att få en uppfattning om hur ytan ser ut. Lagom till denna händelse har Nasa lanserat sidan Pluto Time som visar hur ljust det är på Pluto jämfört med på jorden.  

Såhär bra (eller snarare dåliga) är bilderna vi har på Pluto.

Sonden New Horizon startade sin resa den 19 januari 2006 (då Pluto fortfarande klassades som en planet) och har sedan dess färdats de cirka 4273 miljoner kilometerna till dvärgplaneten. Det extrema avståndet gör att solen är oändligt mycket mindre sett från Pluto (jämfört med jorden) men det är faktiskt inte så mörk som man kan tro. Idag, den 11 juni, är det lika ljust i Uppsala kl 22.20 som det är vid middagstid på Pluto. Spana in sidan och kolla när ”din Plutotid” är!

New Horizons!

Sockerkick!

I en intressant artikel i The Telegraph hävdar psykologiprofessorn David Benton att barn faktiskt inte blir hyperaktiva av socker. Så hur förklarats då fenomenet med att de springer runt och skriker (ännu mer än vad de vanligtvis gör) på födelsedagsfester?

Tydligen misstager vi sockerkicken med att glinen blir glada och spralliga när de träffar andra battingar (som vanligtvis sker på kalas). Att det under sådana tillfällen brukar serveras sötsaker och tårtor är enligt Benton bara en slump som inte är orsaken till urspårningen. Däremot förväntar sig många föräldrar att krypen skall bli hyperaktiva under barntillställningar med sockerstint innehåll vilket gör att de blandar ihop orsak och verkan. Så det vi har lärt oss av detta är att det inte bara är knattar som är ologiska.

Den här blicken orsakas alltså inte av socker…

 

99.9%…

…av alla arter som någonsin har levat på jorden är idag utrotade!

Vi ska nog vara väldigt tacksamma för att en stor stenbumling fick för sig att kollidera med jorden för runt 65 miljoner år sedan. Dinosauriernas utdöende skapade nämligen en möjlighet för människan att utvecklas. På samma sätt kommer någon annan art (om några miljoner år) vara glada för att vi försvann så att de fick chans att evolveras.

Dronten råkade möta människan, sen var det kört.

 

För 50 år sedan…

…den 3:e juni 1965 så blev Ed White den första Amerikanen som genomförde en rymdpromenad (eller promenad kanske är fel uttryckt efter som han mest flöt så ”rymdsimmare” är nog mer korrekt).

Ed White, den första amerikanen som var utanför sin rymdkapsel.

I 23 minuter flöt Ed i tyngdlöshet över stilla havet och uppenbarligen tyckte han om upplevelsen. White försökte exempelvis ”förlänga” sin vistelse med ursäkter om han skulle fotografera lite mer. Till slut var markkontrollen tvungna att tvinga in honom. ”Mitt livs sorgligaste ögonblick” sa Ed om när han var tvungen att kliva in i rymdkapseln igen.

Föga visste han då vad som väntade honom den 27 januari 1967. Under ett förberedande test med kommandomodulen till Apollo 1 orsakade (antagligen) en elektrisk felkoppling en ljusbåge som tände eld på den syrerika atmosfären i kapseln. White och hans kollegor Gus Grissom och Roger Chaffee omkom inom loppet av 30 sekunder.

Gus Grissom, Ed White och Roger Chaffee några dagar innan de miste livet.

 

Att dö på Mars!

I en mycket intressant artikel i Populair Science listas olika sätt som vi kommer att dö på när vi väl beslutar oss för att skicka människor till Mars (vilket i dagsläget tycks vara någon gång på 2030-talet).

Kraschlandning. Nära två tredjedelar av alla försök att landa på mars har slutat i fiasko. Det svåraste med att ta mark på Mars är att dessa atmosfär är 100 gånger mindre tät än jordens. Detta resulterar i att exempelvis fallskärmar inte alls har samma effekt som här på jorden. Man kan inte heller använda samma metoder som när man landar på månen (som helt saknar atmosfär).

Kyla. Det är kallt på den röda planeten, jäkligt kallt faktiskt (mellan minus 65 – minus 175). Vi är visserligen vana att arbeta i kalla miljöer (exempelvis ISS och månen) men om värmeväxlingen inte fungerar när vi är på Mars är det kört.

Din utsikt för resten av ditt liv (om du åker till Mars).

 

Svält. Mars ligger som bekant på minst ett halvårs avstånd från jorden, så för att människor skall klara sig så krävs det dels att de blir vegetarianer och dels att de kan odla mat själva. Flera förståsigpåare är extremt kritiska till att de växthus som föreslås supporta de framtida kolonisatörerna kommer att genererar tillräckligt med mat. Vissa beräkningar har visat att det endast kommer räcka till mat för halva styrkan (vilket iofs gör att 50 procent kommer att få äta kött nån gång under vistelsen).