Puas!

Eftersom jag befinner mig mitt i en flytt/renovering av en ny lägenhet så kommer jag ta en paus från bloggande till mitten av september. Tiden finns helt enkelt inte just nu. På återseende!

Att flytta kan tydligen vara lika stressande som ett dödsfall…

Din tro kan rädda dig…

…Eller åtminstone få dig att må bättre om du har oturen att drabbas av cancer.

En amerikansk studie (med 44 000 deltagare) visade att de personer som fick cancer och var religösa ofta uppgav att mådde bättre, såväl fysiskt som psykiskt, jämfört med ateister. Det fanns dock undantag och det var personer som trodde att sjukdomen var ett straff från gud, dessa mådde snarare sämre än kontrollgruppen.

Det viktiga i sammanhanget är egentligen inte vad eller vem vi ber till…utan att om vi tror att det kommer lösa sig så mår vi bättre. Grundläggande psykologi som alla framgångsrika idrottskvinnor och män känner till.

Det är antagligen inte så konstigt att troende mår bättre eftersom kropp och själ hör ihop. När själen känner sig omhändertagen (av exempelvis en gud) mår kroppen bättre. Vi kan således tänka oss friska eller sjuka.

Placebo rules.

Den första klimatdebatten…

…Kan mycket väl ha ägt rum i februari 1871! Meningsutbytet lär ha inträffat på the Royal Society i London och den som initierade debattan var John Tyndall.

Tyndall förstod det…

Tyndall hade under flera år studerat hur värmeabsorberande gaser påverkar atmosfären. Hans experiment hade visat att vissa gaser som koldioxid var över 100 gånger så effektiva på att stänga in värme som exempelvis syre. Upptäckten John delade med sig till sina vetenskapsbröder (det fanns antagligen inte så många vetenskapsystrar då) var att ju mer koldioxid vi släpper ut desto högre medeltemperatur kommer vi att få.

Och det var alltså för cirka 150 år sedan.

Att vi nu har en debatt om att människan har förändrat klimatet torde vara lika lite förvånande som att någon som dricker en sjuttis starksprit blir stupfull.

 

Konstpaus!

The number of the beast…

…är 666 och enligt uppenbarelseboken är det odjurets tal. Men hur kommer det sig att just detta tal har fått stå som symbol för ondskan?

Enligt bibelforskare så är talet inte en syftning till djävulen utan hans (eller kanske hens) representant på jorden vilken var kejsaren Nero. Skrivet på hebreiska får Neros namn siffervärdet 666. Kejsaren har dessutom gått till eftervärlden som en synnerligen grym man som bland annat förföljde de första kristna församlingarna.

Nero var inte snäll mot de första kristna. Det sägs att han offrade dem till vilddjur, korfäste dem (för att sedan sätta eld på dem).

Om man tittar på bibeln vetenskapligt/historiskt går det att konstatera att den är skriven av människor som hade ett syfte med sin text (det vill säga att introducera kristendomen som religion). Då är det inte så konstigt att de valde att lansera Nero som ett odjur, han var en motståndare till rörelsen. Lite samma tänk går även att skönja i många av Jesus mirakel, författarna ville visa att guds son hade anlänt till jorden och att han var mäktigt (ex gå på vattnet eller att få fem bröd och två fiskar att räcka till 5000 män). I en tid då reklam och Hollywoodeffekter var nästan 1900 år fram i tiden var överdrivna och fysiska omöjligheter ett sätt att sprida läran om Jesus som guds son (och den rätta tron).

Detta är för övrigt inlägg nummer 666 på denna blogg, vilket passar bra eftersom jag är satanist. Eller inte, jag är ateist och finner valet mellan att tro på gud eller satan ungefär som att välja mellan att tro på en blyertspenna eller en gardin…

Perspektiv…igen

För någon vecka sedan lanserade Nasa nyheten om att de hade funnit den kanske mest jordlika planeten hittills. Kepler 452b (som den heter) ligger på ett avstånd från sin sol som gör att flytande vatten (som är nödvändigt för liv) kan existera. Att planeten dessutom är äldre än jorden borde betyda att liv har haft möjlighet att utvecklas. Tyvärr så befinner sig Kepler 452b på ett avstånd av 1400 ljusår ifrån oss vilket gör att vi aldrig kommer att kunna besöka den.

Om vi färdades i samma fart som New Horizons (sonden som nyligen passerade Pluto) skulle resan ta 28 miljoner år! Detta trots en imponerande hastighet av 83 600 km/h. Då den moderna människan, alltså arten som vi tillhör, endast har existerat i ca 125 000 år förstår ni kanske hur totalkört det är…

Om vi lyckades färdas i ljusets hastighet skulle vi behövt starta vår färd mot Kepler 452b år 615 för att komma dram i år. Alltså innan vikingatiden….