Sovjet på månen!

För de flesta är färderna till månen starkt förknippade med USA, det var ju under apolloprogrammet som 12 astronauter traskade på månen mellan 1969-1972. Ofta bortglömd är det Sovjetunionens främsta bidraget till månens utforskning, den fjärrstyrda månbilen Lunokhod!

Mot slutet av 1960-talet stod det klart att Sovjet hade förlorat rymdkapplöpningen mot U.S.A, landet hade helt enkelt satsat på fel system för att ta sig till månen (bland annat en ny urstark raket som exploderade på rampen och skapade en gigantiskt explosion). Så i väntan på att stabil teknik för att skicka människor till månen skulle utvecklas använde sig sovjeterna av samma metod som Nasa idag använder sig på mars, man skickade en fjärrstyrd robot.

Den 10 november 1970 skickades Lunokhod 1 till månen och landade på sin destination 7 dagar senare. Bilen manövrerades via fjärrkontroll från jorden (vilket får se som enorm teknisk bedrift på den tiden). För att se var man körde var Lunokhod kameror som skickade stillbilder av terrängen var 10:e sekund. Under 322 dagar körde Lunokhod 1 10,5 km och sände tillbaka 20 000 bilder.

Den 12 januari 1973 skickades Lunokhod 2 upp till månen, under 4 månader rullade hon 4,2 mil och sände tillbaka 125 000 bilder.

Det fanns även planer för att skicka upp Lunokhod 3, men det ryska rymdprogrammet drabbades av ekonomiska bakslag vilket gjorde att denna färd ställdes in. 18 år senare kallades dock teamet bakom Lunokhod in igen för att vi fjärrkontroll styra bulldozrar som röjde upp efter den katastrofala kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Tidskapsel, del 2.

Det kan faktiskt vara så att de sista spåren av att vi har existerat på jorden kommer att finnas på månen. Vi människor har funnits i vår nuvarande form i ungefär 125 000 år och det mesta talar för att vi inte kommer finnas 125 000 år in i framtiden. Det som skedde med dinosaurierna (death by asteroid) kommer oundvikligt ske igen, frågan är bara när. (Om vi inte själva lyckas pajja planeten så pass mycket att liv blir omöjligt, vilket vi faktiskt är på god väg att göra.)

Men hur var det med spåren på månen? Jo, de fotavtryck som lämnades där för över 50 år sedan finns fortfarande kvar där, som om de vore gjorda igår (detta på grund av att månen saknar atmosfär, vilket i sin tur gör att det inte finns några vindar som kan blåsa bort dem). Så rent teoretiskt kan fotavtrycken finnas kvar där, oförändrade, i miljontals år.

Coolt.

Neil Armstrong

Den 25 augusti 2012 gick en stor man ur tiden. Neil Armstrong (1930-2012) skrev för alltid in sig i historieböckerna när han den 20 juli 1969 tog mänsklighetens första steg på månen. Lika odödligt som själva handlingen, att som människa beträda månens yta, var orden han yttrade när han tog klivet från stegen till månens gråa yta:

That’s one small step for (a) man, one giant leap for mankind .

Som av en händelse så blev jag klar med min rymdposter samma dag som Armstrong dog. 70*100 cm blev proportionerna. Den lågupplösta förhandsvisningen nedan innehåller namnen på alla de astronauter som satte sin fot på månen.

18 667

Är antalet foton som togs av astronauterna från Apolloprogrammet i slutet av 1960- och början av 1970-talet. Många av bilderna är helt fantastiskt vackra och det är svårt att se att de idag är över 40 år gamla. Som utrustning användes en specialtillverkad svensk kamera (Hasselblad). Helgens nöje (eller terapi) har varit att scanna in de snyggaste bilderna från två fotoböcker med mål att göra ett collage på ca 100cm * 200 cm.

Frågan nu är vilka som skall väljas…