BögBomben!

Jakten på ”icke-dödliga vapen” som försatte motståndarens soldater ur stridbart skick ledde till att den amerikanska militären 1994 lade fram ett förslag om en ”bögbomb”. Tanken var att släppa ut kvinnliga feromoner (ämnen som tillverkas i kroppen och leder till att det motsatta könet blir attraherat) via luften för att på så sätt få soldaterna att bli attraherade av varandra. I stället för att slåss skulle de alltså böga med varandra. Här någonstans borde det ha ringt en varningsklocka…… Tyvärr stannade bögbomben på planeringsstadiet och blev aldrig något mer än ett förslag i en rapport, för visst hade det varit kul att se den i aktion.

Spana in min andra blogg, getdsgn!

En bild säger mer än 1000 ord, typ…

The Retronaut levererar igen!

Spana in min andra blogg, getdsgn!

Retrospel (är ofta fel…)

Av en slump upptäckte jag att ett av mina gamla favoritspel till Commodore 64 ”Bounty Bob” eller ”Miner 2049:er” som det även hette fanns tillgänglig till Ipad.  Eftersom jag ändå skulle till morsan (24 tums burk-tv och ingen wifi) tänkte jag att det kunde vara ett lysande tillfälle att återbekanta sig med denna gamla goding.
Att grafiken var hiskeligt ful tänker jag faktiskt strunta i den här gången utan snarare fokusera på gameplayet och vilka ingredienser 1980-talets spelkonstruktörer använde sig av för att få spelen att räcka så länge som möjligt. Alla spel hade nämligen 3 saker gemensamt.

1. Antalet liv var begränsade. Vanligtvis till 3 st (som iofs kan utökas med hjälp av extraliv) när liven var slut var även spelet slut, vilket betydde att du helt enkelt var tvungen att börja om från början. Så hade du investerat 2 timmars spelande för att nå till level 15 och dog var det bara att börja om från början igen.

2. När du missar börjar leveln om från början. Så om du har klarat av 99% av nivån du befinner dig på och missar är du tillbaka till 0%. Fruktansvärt enerverade när det sker för 50:e gången. Särskilt irriterande är den lilla trumpna melodin som spelades vid dödsfall på alla spel.

3. Det gick aldrig att spara sina framsteg. Du spelade här och nu, eller snarare där och då. Så om du spelat i 3 timmar och av någon konstig anledning var tvungen att bryta, kanske strömmen gick så var du tillbaka på level 1 igen. Tillbaka till gå.

Denna oheliga trojka av ovanstående saker gjorde att spel som egentligen var rätt korta, kanske 20 levlar (och en level på den här tiden var ofta lika stor som din tv- skärm) kunde vara nästan för evigt.

Men tillbaka till Bounty Bob, hur var det egentligen att återuppta kontakten, såhär nästan 30 år senare? Inte helt oväntat var minnet av själva spelet ljusår bättre än den nutida spelupplevelsen. Efter att ha harvat på level 10 i 2 timmar (Ipad versionen har den nymodigheten att man slipper börja om från början, men lik förbannat måste man börja om leveln vid dödsfall) och flera gånger ställt mig frågan vad jag egentligen gör med mitt liv ger jag upp…

Här gav jag upp!

Spana gärna in min designblogg, getdsgn. 

Veckans nördfakta!

Världens första handhållna spelkonsol var Mattel Auto Race som släpptes 1977! Spelet gick ut på att du skulle köra din bil (det vill säga lysande prick) längs en väg (det vill säga ditmålade linjer på skärmen) och inte krocka med andra bilar (yes, de var också lysande prickar).

Just detta med statiska skärmar, det vill säga att alla former av frihet för din figur att göra några som helst improviserade aktioner var något som hängde med ända fram till slutet av 80-talet. Spelen bestod helt enkelt av  ”bildpunkter” som tändes och släktes i ett förutsägbart mönster beroende på hur du interagerade med kontrollen. Som spelare brydde man sig dock inte om den påvra grafiken och det usla gameplayet, för det fanns ju inget annat att jämföra med.
”Bland de blinda är den enögde kung”, typ.

Nu tar bloggen lite semester igen, håller getdsgn uppdaterad under tiden…

Franz Reichelt…eller konsten att ta självmord framför kameran.

Den 4 februari 1912 skulle bli den sista dagen i den franske våghalsens Franz Reichelts liv då han hoppade från Eiffeltornet i sin egenhändigt hopsydda fallskärmsdräkt.

Reichelt var utbildad till skräddare och hade åren innan sin död gjort sig känd som ”den flygande skräddaren”. Syftet med hoppet var att utveckla ett säkerhetssystem för de första piloterna (det första hoppet med fallskärm från flygplan skedde faktiskt samma år som Franz utförde sitt dödshopp från Eiffeltornet).
Åskådare och vänner hade avrått Reichelt från att själv hoppa, utan föreslog det lite sundare alternativet att först testa på en docka. Detta ignorerade dock Franz, så stor övertygelse hade han tydligen i sin uppfinning (eller snarare så lite kunskaper hade han i fysik).
Hur det gick ser du på bilden nedan.

Så varför sket det sig?

Franz hoppade från Eiffeltornets första våning, som endast ligger 57 meter upp i luften. En vanlig fallskärm brukar som lägst ”utveckla sig” på 700 meter. Men Franz sysslade med prototypen till B.A.S.E.jumping och där har till exempel Österrikaren Felix Baumgartner hoppat från 30 meter (Kristusstatyn i Rio De Janerio).
För att klara hopp på så låga höjder krävs dock specialfallksärmar som utvecklar sig snabbt och bromsar fallet, vilket inte Franz hemmabygge gjorde (och även om den hade öppnat sig är det ytterst tvivelaktigt att den hade den nödvändiga ytan för att bromsa fallet.)

Spana gärna min min designblogg, getdsgn.

Polen.

Så vad sysslar en före detta lärare med när han tar semester? Glöm bort stränder samt ligga och steka i solen. Enbart tanken på att sola gör mig faktiskt uttråkad. Jag vill helt enkelt lära mig något och känna historiens vingslag när jag är ute och reser, därav Krakow i Polen.

Auschwitz, nazisternas största läger där ca 1,5 miljoner människor dödades var så stort att det är svårt att greppa det. Den närmaste liknelsen jag kan komma på är campingen i Roskilde som rymde över 100 000 personer och man kunde gå omkring i en vecka utan att hitta sina polare. (Det var före mobiltelefonens tid.)
Vid ovanstående mur avrättades ca 15 000 personer under lägrets existens. 

Där gaskammrarna varit placerade stod ett monument med denna minnesplatta som var översatt till 20 språk.

Vid slutet av tågspåret till Auschwitz II fanns denna lilla skulptur. Ca 30 m till höger och vänster var gaskamrarna placerade. Där 100 000-tals människor mött sin död fanns idag en symbol för hopp.  Småstenarna ni ser på bilden är en judisk sed som motsvarar att lägga blommor vid en grav.

Saltgruvan, blev upptagna på FN:s världsarvslista 1978. 100 meter ned i berget fanns kilometervis med gångar och salar som förde tankarna till ”the mines of moria” från första Sagan om ringen filmen!

The way out is through…
Över 100 meter ned låg denna majestätiska sal med skulpturer urkarvade ur saltstenen….

Schindlers fabrik. Där den tyske affärsmannens Oscars Schindlers fabrik förut stod fanns idag ett museum. Har du inte sett filmen Schindlers list rekommenderar jag att du gör det nu!

Golvbeläggningen som antagligen är de första Sverige”demokraterna”s våta dröm….

Katyn. Hela Krakow var fullt av minnesmärken från krigen. Andra världskrigets första massaker stod inte nazityskland för. Under våren 1940 avrättade den sovjetiska armén 4500 polska officerare och ca 20 000 andra polska medborgare. När massakern var ett faktum skyllde dock Stalin händelsen på Hitler.

Slutsats.
För en historieintresserade är Krakow rena rama guldgruvan och jag kan varmt rekommendera ett besök till staden.

Besök gärna min andra blogg, getdsgn.

Naziträd!

Under de senaste 20 åren har man på flera platser i östra Tyskland upptäck träd planterade i hakkors formationer.
Träden upptäcktes av en slump 1992 av en anställd på ett skogsbolag som granskade flygfotografier på jakt efter bevattningsledningar. Det lustiga med dessa träd var att de var lövträd omgivna av barrträd vilket under hösten framkallade en eldgul svastika som under andra delar av åker inte kunde ses.

Undersökningar av träden i fråga visade att de planterades någon gång i början av 1930-talet, då Hitler var på sin väg till makten i Tyskland. Trots att träden i fråga höggs ned så finner man fortfarande skogshakkors i Tyskland. Det smått genialiska med att plantera lövträd i en barrskog är att de endast blir synliga under en kort del av året. Världens mest omskriva krig och diktatur fortsätter med andra ord, 68 år efter att andra världskriget tog slut att påverka sin omgivning…

Nu tar bloggen semester i några dagar, besök gärna min andra blogg getdsgn under tiden…

Så är den typiske TV-spelaren!

Den brittiska tidningen The Telegraph publicerade i dagarna en undersökning om hur den typiske tv-spelaren ser ut. Innan vi går in på resultatet av undersökningen så vet jag av egna erfarenheter att alltför många tror att den typiske TV-spelaren är en finnig tonåring som spelar WOW hela nätterna och försakar sitt skolarbete.

Fel!

– Den typiske TV-spelaren är 35 år, män och kvinnor är lika fördelade enligt undersökningen (själv är jag 38).
– Har en medelinkomst över 230 000 om året (Japp).
– Äger två konsoler (har 3 st).
– Ägnar cirka 2,5 timme om dagen till Tv-spel (ligger nog på runt 1,5-2 timmar om dagen).
– Har hamnat i gräl med sin sambo över TV-spelandet (Nej, min förra flickvän var rätt förstående av sig och ibland faktiskt mer besatt av TV-spel än jag).

Så vad kan vi dra för slutsatser av undersökningen? Kan det vara så att det är hög tid att skrota den stereotypa bilden av TV-spelare som många som inte är införstådda i spelandets magiska värld har?

Spana gärna in min andra blogg getdsgn.

Veckans nördfakta

Världens första spelkonsol var Magnavox Odyssey från 1972. Den, med dagens mått, rätt lama konsolen drevs med batterier och saknade ljud. Spelen såldes på kassetter som stoppades i apparaten. Värt att notera är att på kassetterna fans det inget spel utan dessa fungerade snarare som omkopplare till Magnavoxens egen elektronik.
Alla spel hade en fyrkant som huvudperson och bakgrund skapades genom att fästa en genomskinlig duk på tv-apparaten. (Samma effekt hade gått att uppnå med spritpennor, en vägg och ficklampor.)

Ni, lite yngre läsare som skakar på huvudet åt den rätt usla grafiken kan skänka en tanke åt en medelålders man som gjorde sina första stapplande tv-spels steg på en liknande konsol. Det är kanske främst på grund av att jag har gjort hela resan, från fyrkanter till miljontals pixlar som gör att jag fortfarande ser fram emot nästa tv-spel, bara för att få se hur spelupplevelsen levlar upp än en gång!

Spana gärna in min designblogg getdsgn

Solskenshistoria!

Fram tills slutet av 1800-talet förknippades en solbrun hy med arbetarklassen (som var ute och jobbade med kroppsarbete under den gassande solen). Så var du solbränd tillhörde du helt enkelt en lägre samhällsklass (vilket ingen ville göra).
Detta förändrades dock i början av 1900-talet, solbadande börjades nu ses som en mirakelkur och en brun hy blir synonymt med hälsa (det var ungefär vid den här tidpunkten som kokain och radioaktivitet också ansågs som nyttiga). I takt med att det blir mode med att vara solbrun gör också solbrännan som klassmarkör en helomvändning, nu visar den istället att man har tid att ägna sig åt att solbada, vilket bara överklassen hade.

När jag växte upp, under 80-talet räckte det inte enbart med att sola på sommaren utan solarier började dyka upp i varje stad, nu kunde man få den där ”fräscha solbrännan” året om. Många i min högstadieskola gick till solsalonger och själv gjorde jag nog, i ärlighetens namn en del besök på liknande inrättningar. Ingen reflekterade då över kopplingen mellan hudcancer och solande, en koppling som idag är lika stark som den mellan rökning och cancer. Trots det solas det som aldrig förr, och visst, vill du se ut som ett russin när du är 40år så varsågod. Själv drar jag ned persiennerna, sätter på AC:n och spelar Tv-spel när solen ligger på lite väl mycket.

För något år sedan dök nedanstående bild upp i media, det är på en lastbilschaffis i USA som under lång tid blivit utsatt för sol på vänster sida av ansiktet (den sida som varit närmast fönstret) och visar klart hur huden har åldrats i förtid.Besök gärna min andra blogg, getdsgn.