Därför kommer det ta lång tid innan vi åker till Mars

För drygt ett år sedan skrev jag om det då nya rymdprojektet Mars One som har som mål att skicka människor med enkelbiljett till Mars runt 2020. Så vad har hänt sedan dess? Är vi närmre eller längre ifrån att homo sapiens traskar på den röda planeten?

Tja, det beror lite hur man ser på saken. Mängden frivilliga som anmält sig till Mars One projektet är idag över 200 000 så tokstollar/visionärer som är villiga att åka och dö på Mars råder det inte någon brist på.

Men, det har samtidigt uppkommit lite nya problem. Curiosity, robotbilen som rullar runt på Mars, lät sina instrument som mäter radioaktivitet vara påslagna under den 8 månader långa resan från jorden och resultatet av datan som skaffades då är inte direkt upplyftande. Rymden är fylld med radioaktivitet (som vi här på jorden är skyddade ifrån av vår planets kraftiga magnetfält). Så under en längre resa i rymden är alltså chansen stor för strålningsskador (vilket i sin tur kan leda till cancer och så vidare, något som du definitivt inte vill få på Mars, miljontals mil från närmsta sjukhus).

Låt oss säga att Mars One lyckas ta sig runt radioaktivitetsproblemet och landsätter människor på Mars 2020, vilka problem möts kolonisatörerna av då?
Enligt den brittiska tidningen The Guardian är risken stor för att de förr eller senare blir psykiskt sjuka. Anledningen till detta är följande:
1. De kommer att leva i total social isolation.
2. De kommer att ha TV-kameror som följer deras liv 24-timmar om dygnet (Mars One är tänkt att vara reality-TV, det är så projektet skall finansieras).
3. De kommer förr eller senare (troligtvis redan efter någon dag bli medvetna om att de aldrig kommer återse jorden, de är fast på en ogästvänlig planet fram tills dagen då de dör.
4. De kommer att leva på ett ytterst begränsat område.
5. Det kommer att blir svårt att kommunicera med jorden. Det tar flera minuter  (mellan 4 – 21 minuter beroende på planeternas banor) för radiosignaler att färdas genom rymden så något riktigt samtal med jorden är bara att glömma.

På jakt efter vatten, på jakt efter liv…

Anledningen till att liv kan existera på jorden är att vi ligger på perfekt avstånd i från solen. Inte för långt bort så att allt vatten är fryst, som på Mars, och inte för kort så att allt vatten har avdunstat som på Venus. Forskare kallar avståndet för Guldlock-zonen, inte för varmt och inte för kallt utan precis lagom.

Varför är vatten så viktigt? Jo, vattnet fungerar som ”soppan” som alla atomer, aminosyror, DNA osv blandar sig i. Det jordens alla miljoner livsformer har gemensamt är nämligen att de innehåller vatten, varenda en. Alltså, där det finns flytande vatten borde det finnas liv.

Det finns faktiskt en spännande kandidat till liv i vårt eget solsystem ,Europa, Jupiters fjärde största måne som är helt täckt med is. Man tror att det finns ett hav under all is och där borde det rent teoretiskt kunna finnas liv. År 2022 planerar man att skicka en rymdsond dit, vem vet vad den upptäcker?

Avslutar med en käck liten trudelutt om vår vattentäckta planet, Gojira, Ocean planet.

Vykort från Mars

I början av augusti landade roboten Curiosity på Mars. Den första månaden ägnades större delen av tiden till att testa om instrumenten hade överlevt landningen och fungerade som det var tänkt. Sedan förra veckan rullar hon dock omkring och söker efter spår av liv. De första riktigt bra färgbilderna har också börjat dyka upp och de är effing awesome!

Vilket ljus! Vilken Skärpa! Och coolast av allt, De är tagna på Mars!

(När de första 3D filmerna från Curiosity levereras finns det viss risk att jag kommer bli som en fjortis på en Justin Bieber konsert. )

Curiosity har landat!

Ca 07.30 i morse satt jag i Köping (utav alla hålor) och spanade på landningen i min Ipad. Det var faktiskt fruktansvärt spännande, speciellt som de refererade signalerna från Curiosity som Heartbeats. Eftersom det tar ca 14 minuter för radiosignalen att färdas från jorden till Mars så visste man inte om hon hade kraschat eller klarat sig förrän 14 minuter senare. Hon kunde alltså varit död i 14 minuter utan att vi hade en aning om det.

Bland de första bilderna som skickades till jorden var denna. Det kanske inte ser så mycket ut, lite grus, kunde lika gärna varit tagen på jorden. Men detta är inte bara lite grus. Detta är något vi människor ser för första gången någonsin.

Det har sammanlagt levt runt sisådär 110 miljarder människor någonsin på vår jord. Av alla dessa miljarder är det bara 12st (!) som satt sin fot på en annan himlakropp (månen). Så detta är stort, astronomiskt stort (lol), en triumf för vetenskapen och för människan som släkte.

Ok, jag vet att jag är en rymdnörd, men det här skall bli mycket spännande att följa.

Känns som jag måste köra ännu ett Dr Manhattan Clip, bara för att fira. I feel fear for the last time, kan vara en av de mäktigaste meningarna någonsin i en film. Så ödesmättat, samtidigt som det sägs så lugnt. Power.

Nedräkning

I skrivande stund är det 2 dagar, 15 timmar, 58 minuter och 16 sekunder innan roboten Curiosity landar på Mars. Det går faktiskt att följa nedräkningen från Nasas egen webbplats
Curiosity är den hittills största robot som vi har skickat till en främmande planet och tanken är att den skall samla data inför framtida resor till Mars, dvs om inte landningen går åt skogen. Tydligen är är det väldigt svårt att landa på Mars och ungefär 30% av alla robotar och sonder vi har skickat dit har kraschat. Det är med andra ord upplagt för ett så kallat antiklimax med tanke på att Curiosity har rest sedan november.

I väntan på landningen kommer här ett klipp med favorithjälten Dr Manhattan på mars från den fantastiska filmen Watchmen.